Wild Goose …
Caroline drömde om en sommarstuga, någonstans att dra sig undan både jobb och vardag. De hus vi tittade på låg för långt bort, kostade för mycket, hade stora renoveringsbehov eller osäker framtid som till exempel att de stod på arrenderad mark. Trots att vi tittade på hus från Ramsele i norr till Kastlösa (Öland) i söder, hittade vi inget som passade.
En dag kom hon hem och ville köpa båt istället.
Några månader senare hämtade vi hem Wild Goose från Söderköping. En Storebro Royal Cruiser 31 Baltic. Byggd 1986 i plast, med överbyggnad och inredning i ädelträ. Vår första båttur från Söderköping till Svinninge Marina tog fyra dagar i mycket lugnt tempo, med fina övernattningar i Arkösund, Trosa och Dalarö.
När vi lade till i Svinninge efter fyra dagar till sjöss hade vi blivit sjömän och hon blivit ”Gåsen”, även om det engelska namnet ännu i denna dag står målat på akterspegeln. Jag föreslog i ett svagt ögonblick att vi skulle byta namn till Akka - efter Nils Holgerssons gås - men det finns de som menar att det betyder otur att byta namn på en båt.
Även om jag varken är vidskeplig, religiös eller tror på tomten vill man ju inte chansa. Hon får fortsätta heta Wild Goose, och vi fortsätter kalla henne Gåsen.
Det kan funka.
Sökandet börjar …
Under någon månad lusläste vi annonssajter, båttidningar och blocket. Ingen av oss kunde egentligen något om sjön i allmänhet eller båtar i synnerhet. Navigering förstod jag från flyget, även om det finns vissa skillnader, men det var en ny värld som öppnades för oss. En ny värld som krävde ett lite annat språk.
Vi läste sjöregler, skaffade sjökort och tränade på knopar, men någon pipa eller Vega mössa köpte jag aldrig.
Som flygare var jag däremot helt säker på att jag skulle ha mer än en motor. Tänk om en går sönder? Får man engine failure på en motor, mitt ute på fjärden i dåligt väder precis innan mörkret, är det himla skönt att ha en till.
Dessutom är det en barnlek att styra med precision - särskilt i låg fart och trånga marinor - om man har två propellrar istället för bara en.
En annons på blocket.
Efter att ha tittat på lite olika båtar var vi snart fokuserade på Storebro. Deras klassiska Royal Cruiser från åttiotalet finns i olika utföranden och storlekar med ett prisspann från knappa 200.000 till närmare två miljoner. Naturligtvis beroende på model, motorer, storlek, skick och marknad.
Alla Storebro har dubbla Penta, men det finns lite olika storlekar. Med olika prestanda och bränsleåtgång. Efter att ha tittat på några kandidater tillsammans med ständige följeslagaren Kapten Gibson fastnade vi för vår båt, Wild Goose i Söderköping.
Wild Goose är av model Baltic på 31 fot, med de något klenare TAMD 40 motorerna på 165hk vardera. ”Elaka” båten i första Göta Kanal filmen är av samma model, men har starkare motorer. ”Baltic” har en akterruff med två kajplatser - om man nu ska kalla den veritabla kaptenshytten för det nedlåtande ”ruff”.
Priset för akterruffen är ett något mindre akterdäck, men där hade vi ändå bara druckit en massa drinkar och bubbel så det var kanske bara bra för folkhälsan att vi slapp det.
Första turen - vi hade just tur
Wild Goose vägde mer än fem ton och låg i Storån strax utanför Söderköping. Med mitt C-kort hade vi kunnat hyra en kranbil och ta båten på E4, men det verkade både enklare och framförallt roligare att ta hem henne sjövägen, även om det var fler sjömil än vi kunde räkna till. Att vi inte hade kört båt tidigare framstod aldrig som något problem.
- Hur svårt kan det vara?
Storån går parallellt med den allra sista biten av Göta Kanal, båda mynnar ut ett stenkast från varandra i Slätbaken. När vi kastade loss och vinkade adjö till Kim som sålt båten, var det alltså första gången någon av oss körde båt.
I efterhand kan man konstatera att vi nog hade tur med första turen. Tur med vädret, tur med båten, tur med alla snälla människor vi mötte, allt gick kanon.
https://www.stegeborg.se/arets-stallplats/
Första tilläggningen i Stegeborg där vi skulle tanka var kanske inte särskilt vacker - mannen som stod på bryggan för att hjälpa oss lägga till såg inte imponerad ut när jag hastigt backade ut med tjugo meter lina släpandes i vattnet och Caroline kvar på land, Ren tur att linan inte trasslade in sig i propellern.
Men vi lyckades till slut, fick vår diesel och kunde sedan tuffa vidare.
Wasahamnen, Djurgården
Jag hade biljetter till en konsert på Fasching, trummisarnas trummis Steve Gadd spelade med två danskar. Så stor var Gadd att de flesta i publiken hade kommit om han så spelat med Delsbopojkarna - det var fullsatt så väggarna knakade. Nittiofem procent av publiken var killar och män, de övriga fem procenten var huvudsakligen också pojkar. Caroline var en av väldigt få kvinnor.
Istället för att boka ett rum på Downtown Camper och dessutom pröjsa en femhundring bara för parkeringen, lade vi till med Gåsen i Wasahamnen.
Middag på Ångbåtsbryggan innan vi promenerade till Fasching genom ett för årstiden ovanligt varmt Stockholm. Efter konserten tog vi en skön promenad tillbaka genom stan, hem till Gåsen. Sakta vi gå genom stan.
När vi drog igen kapellet för att sova, tystnade berg och dalbanan på Gröna Lund som stängde för natten. Endast enstaka måsar hördes, innan även de snart tystnade och friden härskade.
Några stag som lojt klappade mot segelbåtarnas master, sjöns kluckande mot skrovet, svag musik från en annan båt och en fender som gnisslande skavde mellan båt och brygga. Där guppade vi oss snart till sömns i vår båt, mitt i Stockholm.
* * *
Ingen hotellfrukost i världen hade nog smakat bättre än vår båtfrukost på torr hönökaka med ost och snabbkaffe kokt på gasolköket. Måsarna skränade, ljudet av fladdrande segel och vimplar blandades med grälet från det unga polska paret i båten bredvid och suset från staden en bit bort.
Dalarö
Sista stoppet innan vi slutligen nådde fram till vår blivande hemmahamn blev i småbåtshamnen Dalarö. Där var vi faktiskt störst, när vi tuffade in i tre knop. Vid det här laget började vi känna oss varma i kläderna och gled relativt obekymrat in och ut ur gästhamnarna som om vi inte gjort annat.
- Allt hade ju gått som på räls, hur svårt kunde det egentligen vara?
Troligen hade vi drabbats av Donner-Kruger effekten och fattade aldrig varken hur svårt det faktiskt kunde vara och hur otroligt lite vi egentligen visste. Nu blir vi knappast mer och mer självsäkra, snarare stiger insikten om vår egen okunnighet för var dag. Snart når vi kanske full upplysning - det blir väl slutet på vårt båtliv.
Det påstods länge att humlan egentligen inte kunde flyga enligt rådande vetenskap. Eftersom ingen kunde berätta det för humlan flög den ändå, okunnig om sina tillkortakommanden aerodynamiskt. Vi är som humlan, snart kommer vi att förstå och då är det slut med båteriet.
Helt enligt teorin.
Upptagning
Svinninge Marina bedriver kommersiell verksamhet. Inga obligatoriska årsmöten, inga städhelger, inga sociala träffar, ingen plikt att gå nattvakt, inga upptagningshelger där endast dödsfall godtas som anledning att frånvara.
- Du kan få allt ändå, bara du betalar.
Till exempel upptagning. Du bokar en tid när det passar dig. När din båt är uppe, är du klar - du behöver inte ens vara där om du inte vill. För en extrapeng spolar de också av skrovet med högtryckstvätt efter upptagning, innan de kör iväg båten till avtalad plats,
Från sjön till bockarna tar det ca tjugo minuter, inklusive avspolningen. Effektivt, proffsigt och bekvämt.