Trygve Wennström
- Författare …?
Nja. En ”författare” är visserligen varje person som skriver någonting, alls. I den meningen är vi alla ”författare” så fort vi fäster ord på papper.
I mer filosofisk betydelse ser jag en ”författare” som en hantverkare med språket som material. Verktygen är pennan, skrivmaskinen eller datorn. Likt en snickare kan en bra författare med sina verktyg skriva om snart sagt vad som helst.
Det kan inte jag. Jag kan bara skriva om det som intresserar, roar och utmanar mig - hela mitt skrivande baseras på min egen nyfikenhet och lust. Jag måste vara så nyfiken på berättelsen att jag börjar skriva för att själv få veta hur det går. För att få svar på de frågor som startade hela historien.
Jag är ingen "författare" - jag är en berättare.
* * *
Fotbollsproffs har jag aldrig drömt om att bli, inte heller brandman eller ledande politiker. Men fyra ambitiösa drömmar hade jag som barn. Musiker, kock, pilot och författare var sådant jag ville bli. Inte ”eller” - som barn ville jag göra allt på en gång.
Jag har gjort alltihop, men en i taget.
- Pretentious? Moi?
https://open.spotify.com/track/3spdoTYpuCpmq19tuD0bOe?si=YzRIDGi_SrGQ3QMtNjFb6Q och lustg
Trygve W
Mina berättelser ...
Syftet med min hemsida är att presentera mig själv i allmänhet, författaren Trygve Wennström i synnerhet.
Följ gärna min blog, jag skriver om allt från Dry Martini till Mette-Marit i Norge.
* * *
Även om jag sitter med ett förlagskontrakt på vilket bläcket nätt och jämt har torkat, dröjer det till våren 2027 innan den första av planerade fyra böcker kommer ut.
Berättelserna är helt fristående och ganska olika varandra. En sak har de dock gemensamt, och det är en dragning mot långsam och lite skruvad humor.
Men när en historia har kommit i mål - när den är färdigberättad - har jag hittills inte hittat någon väg till en fortsättning.
Lite som att en rolig historia som nått sin punchline är klar. Om inte upprepningen i sig är ett roligt skämt, blir det bara tjatigt att berätta samma historia igen.
Mina berättelser handlar om människor. Vanliga människor med fel och brister, men också bra sidor och oftast humor. (Inte sällan cynisk eller ironisk.)
Några egentliga förebilder som författare har jag inte, men jag föredrar litteratur som inte är förenad med stor ansträngning att läsa. Jag är en lat och bekväm läsare, styrd framförallt av lust.
T.ex läser jag gärna Steinbeck, Hemingway, Gogol, Jonas Jonasson, Aarto Paasilinna, Natt och Dag med flera.
Emellanåt klämmer jag någon biografi, och de senaste åren har jag även läst en del politisk litteratur.
* * *
Jag ser vad jag precis har skrivit, och inser att det bara är manliga författare som just räknats upp.
Det betyder inte att jag konsekvent avstår böcker skrivna av kvinnor, bara att det inte finns någon på min ”topp fem” lista.
Deckare läser jag däremot sällan, romance inte alls.
* * *
Mitt skrivande är nog som mitt läsande - det är lusten som driver mig att fylla mitt blanksheet med ord.
Du når min blog via menyfältet överst på sidan. Eller så klickar du på den blå rubriken ovan. Färskaste inlägget ligger alltid överst, äldsta hittar du nederst på sidan. När inläggen börjar bli gamla, flyttar de till ett arkiv.
* * *
Om du vill länkas direkt till ett inlägg, finns en kronologisk lista under ”övrigt”, under de tre prickarna i menyn. Alla inlägg är inte länkade, men de flesta.
Gamla blogginlägg hittar du under ”Blogarkiv”.
* * *
Ambitionen är att fylla på så fort jag hinner och får lust. Jag har inte hittat något sätt att highlighta när det finns ett nytt blog inlägg, men jag försöker uppdatera allra första sidan med datum för senaste inlägg.
* * *
Det finns inte några möjligheter att lämna kommentarer på bloggen i direkt anslutning till den.
Har du synpunkter på något jag skrivit, får du gå via kontaktrutan eller mailen. Båda finner du strax ovanför den här texten.
Den här sidan är inte tänkt att fyllas med recept, tips och restaurangbilder.
Mat är dock ett av mina (stora!) intressen och glädjeämnen. En sida om mig ger inte en rättvis bild, om den inte innehåller några matbilder. Titta under fliken "Om mig" om du är intresserad.
* * *
Bilden ovan är en typisk arbetslunch från en flygning till Malaga ombord på en A320.
Under en flygning på ungefär fyra timmar var maten något som livade upp, till och med när den bestod av en bricklunch med inplastad flygplansmat.
Mat är nästan aldrig bara föda - man äter med alla sina sinnen. Kontexten är en del av måltiden, och kan både förgylla och förstöra vilken råvara som helst.
Vi i besättningen åt bättre mat än charterpassagerarna kan beställa, ombord på trettiofemtusen fots höjd kunde det se riktigt gott ut. (Alternativ saknades.)
Serverades man samma mat på en restaurang skulle servitören få ta tillbaka den till köket, jag skulle vägrat betala. Dricks hade de kunnat glömma.
Kontext.
* * *
En av mina tonåriga drömmar om framtida karriär var att jobba som kock. När jag i högstadiet skulle ut på PRYO - som det hette då - hade jag turen att få mina två veckor på en restaurang.
”Smultronet” var ett lunchrum inte långt från Sundbyberg pendeltågsstation, den fanns fortfarande kvar med samma namn för ett par år sedan. Arbetet började sex, restaurangen stängde vid tre. Lunch serverades mellan elva och två.
* * *
I köket fanns de stora kastrullerna, stekbordet, kallskänken och mycket annat. Via en kort passage kom man till ”grillen” där a’la carte tillagades. Fortsatte man förbi grillen kom man till diskrummet. Inga dörrar, vitt kakel på alla väggar.
När en a’la carte beställning kom in ropade Martin från grillen till kallskänken att en biff, fläskfilé eller entrecote behövdes. Kallskänken fixade och bar ut köttet till grillen.
Ofta var det dock stressigt, kallskänken hade fullt upp. Köttbiten gjordes iordning och kastades, genom köket, och klibbade fast på kaklet bredvid grillen. Martin tog ner köttet från väggen och stekte.
Det hände att kallskänken missade - köttbiten fortsatte förbi grillen ut i diskrummet där den landade på golvet. Som inte var särskilt rent.
Martin noterade missen, gick lugnt ut i diskrummet och plockade upp köttet. Han slog det mot byxlåret några gånger innan han slängde ner den i stekpannan och livet gick vidare.
Lite skit rensar magen.
Det här är ingen resedagblog med tips eller varningar om olika resmål.
Men axplock från några utflykter utomskärs och inomskärs hittar du under "Om mig". Bilderna är nästan utan undantag från privata resor.
* * *
Bilden ovan är tagen från Villa Marine i Pringle Bay, Sydafrika. Mer av ett lyxpensionat än ett hotell. Medan vi åt våra snyggt pocherade ägg till frukost kunde vi se sälarna jaga sin frukost i det oroliga vatten där Atlanten och Indiska Oceanen möts.
Just den här morgonen låg dock vattnet lugnt, som om de båda haven samlade kraft inför nästa dags drabbning.
Ett av Carolines många fynd av hotel. Länk till ”Hotell” ovan.
* * *
Trots att jag tillbringat större delen av mitt arbetsliv på resande fot, har jag ändå haft mersmak när jag väl varit ledig.
Två viktiga saker för en lyckad resa är resesällskapet, och maten. Jag har oftast haft tur med båda, även om mitt resesällskap ofta varit modigare än mig när det handlat om att prova nytt.
* * *
Jag har ätit alligator i både Everglade City och Mystic, men på båda ställena var kryddningen så stark att det lika gärna kunde ha varit gristestikel utan att jag känt någon skillnad.
I Nagoya beställde jag in en kycklingrätt, det var en massa friterade småstycken. Varje gång jag bet i dem knastrade och knakade det. Efter lite research visade det sig att jag beställt brosk. Friterat.
Snigelsoppan i Hongkong hade jag själv däremot aldrig beställt, bläckfiskpastan i Venedig funderade jag inte ens över, men Caroline …
* * *
"Hellre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge". När det gäller just mat är jag inte lika riskbenägen - om strängen brister över en snigelsoppa, är jag fortfarande hungrig.
SK61 Bulldog.
I den här maskinen lärde jag mig rodrens primära och sekundära verkan, dvs ”att flyga”. I planets handbok stod det ”trimma och slappna av” på i stort sett varje sida.
Att trimma ut flygplanet så det nästan flyger sig själv gör livet som pilot så mycket lättare. Eftersom trimbehovet förändras under flygningen behöver man peta på trimmen efter varje förändring av fart, gaspådrag, stigvinkel eller konfiguration.
Det tog mig ganska många pass innan jag fattade vad som menades. Nu försöker jag tillämpa det på allt.
Ska jag hålla ett föredrag som jag känner mig lite nervös inför;
- Trimma, och slappna av.
Ett nytt ljud hörs när jag bromsar i bilen. Jag vet inte vad det är, men det låter liksom … dyrt.
- Trimma, och slappna av.
Min sambo frågar om jag kom ihåg att hämta barnen på dagis.
- Trimma, och slappna av.
* * *
Med sin stora glashuv och känsliga styrspak var Bulldogen lika rolig som lätt att flyga. Den var också certifierad för de flesta avancerade manövrar utom stjärtglidning.
Varför man nu skulle känna för en sådan.
* * *
- Varför blev jag alls pilot, och hur kom det sig att jag trivdes så bra med flygningen? År efter år.
Jag brukade säga att jobbet som pilot var något man kunde förklara för en fyraåring med några få meningar, och han skulle förstå direkt.
Det finns många jobb som är helt obegripliga för en fyraåring, ”pilot” är däremot glasklart. Att flyga är dessutom roligt på just en fyraårings nivå - bortom alla tidigamorgnar, tekniska system, regler, startvikts beräkningar, avisningar, loadsheet och administrativa uppgifter var jag en bara liten kille med båda händerna om styrspaken.
Med ett brett leende.
* * *
Frågan är om man väljer yrke och sysselsättning utifrån vem man verkligen är, eller om ett arbetsliv formar dig till den du blir.
Jag tror svaret är både och. När det gäller mitt yrkesliv som pilot måste det åtminstone till viss del ha berott på vem jag redan var - innan vi ens blev uttagna till utbildningen granskades vi av rekryterare, intervjuare och ett gäng psykologer.
Hjärnskrynklarna måste ha varit nöjda eftersom jag åtminstone inte bedömdes som ”livsfarlig”.